Norrbottningen är inte som andra. Han är liksom
eljest.
framförallt är han vacker.
Han har inte stockholmarens lömska blick,
inte heller skåningens hysteriska talesätt eller
smålänningens hasande gäng.
Inte sörmlänningens låga intelligens eller medelpaddingens
kutryggiga
dolskhet.
Framförallt är han ej som västerbottningen luden under fötterna.
Nej, Norrbottningen är i sanning en prydnad för mänskligheten.
Likt ett majestätiskt monument höjer han sig över omgivningen.
Hans blick är ärligt trofast, hans kinder glöder av hälsa
och hans hållning är rakryggat reslig.
Ändå - allra vackrast är han innuti.
Där klappar ett ädelt hjärta och där har en obefläckad
karaktär tagit
sitt säte.
Lägg därtill en nästan överjordisk snabbhet i tanken,
en klokhet och en
känslighet som saknar motstycke någonstans.
Ställ honom inför de svåraste problem, stapla upp framför
honom all
världens bekymmer, kom till honom med svåra konflikter och elände.
Han kommer att lyssna på dina jämmerliga klagovisor, men du
kommer
också strax att finna tröst i hans kloka lösning på världsalltets
dilemma.
Ronny Eriksson